Klas Eklunds senaste motreplik om Bitcoin i Dagens Industri bekräftar inte bara hans oro utan också hans missförstånd av ämnets sanna värdeproposition.
Min grundläggande skiljelinje med Klas är att han resonerar utifrån gårdagens verklighet—medan jag menar att Bitcoin öppnar dörren till möjligheter som aldrig tidigare har funnits.
1.) Bitcoin är ingen valuta
Eklund insisterar på att Bitcoin inte är en valuta—trots att ingen av oss motdebattörer, inklusive mig själv, har påstått att det nödvändigtvis är det i nuläget. Det vi däremot framhåller är att Bitcoin har potential att bli det, något som Eklund i förlängningen avfärdar med argumentet att det är för “långsamt och energikrävande”.
Detta argument bortser från både den förklaring jag redan lade fram i min förra replik – vilken jag varmt rekommenderar att Eklund läser om—där jag framhävde att Bitcoin redan har fungerande skalningslösningar, som Bitcoin Lightning Network, vilket inte är beroende av direktavräkning på blockkedjan. Lightning är inte en “teori” utan en verklig lösning vars användning växer exponentiellt.
David Marcus, tidigare VD för PayPal, driver nu ‘Lightspark’. Genom att använda Bitcoin Lightning Network möjliggör de blixtsnabba och extremt kostnadseffektiva internationella betalningar mellan företag—över 100 gånger billigare än traditionella system. Detta visar att den skalbarhet och snabbhet som Eklund efterfrågar redan finns och används i praktiken. Att ignorera detta är att försumma den verkliga utveckling som redan pågår.
Eklund tycks någonstans brottas med en återkommande fundering: “Varför har inte alla de påstått positiva effekterna som omnämns blivit verklighet sekunden efter att de påtänktes?”. Det är som att deklarera: “Vår ambition är att åka till Mars!” för att i nästa ögonblick ställa sig på uppskjutningsrampen, blunda, börja räkna ner från tio och klaga på att inget händer vid noll.
Historiskt har alla monetära standarder börjat som värdebevarare och först senare utvecklats till fungerande betalmedel—något som, likt vad jag tror att Eklund antyder, skulle kunna ske i form av en “pegg” till det nya “digitala guldet”, på samma sätt som dollarn hade till det fysiska före 1971. Den stora skillnaden är att om detta sker inom det ekosystem av Bitcoin lager 2-lösningar som nu utvecklas, så är det en standard som inte kan ändras med ett enkelt pennstreck—som när Nixon 1971 ensidigt och utan att knappt rådfråga sina allierade bröt kopplingen till guldet. Bretton Woods-avtalet, i sin ursprungliga form, höll alltså i ungefär 27 år innan frestelsen att äta morgondagens lunch officiellt var för stor. En ounce guld, som vid avtalets början fastställdes till 1 dollar, kostar idag över 2500 dollar—en förlust av dollarns köpkraft på över 99.9%.
2.) Energiargumentet – selektiv moralism
Eklunds kommentar om hög energikonsumtion är inte felaktig, men den är missvisande och framställer energikonsumtionen som något negativt—vilket den inte är. Bitcoin mining använder energi, ja, men vad används denna energi till? Svaret är att miningen skyddar ett globalt monetärt nätverk som är opåverkbart av korruption, politiska manipulationer och inflation. Med andra ord, det upprätthåller en monetärt system som är “termodynamiskt tätt”, där klassisk game theory säkerställer att rationella aktörer alltid har mest att vinna på att skapa hållbart mervärde för andra—istället för att manipulera systemet till sin egen fördel genom att positionera sig närmast pengaflödet.
“Men alla aktörer är inte rationella,” är ett motargument som ibland hörs. Det spelar dock ingen roll. Återigen, det är av noll betydelse vad en bondes subjektiva bedömning är om förutsättningarna för en god skörd—det är jordens egna belöningsmekanismer som dikterar utfallet.
På kort sikt kan vi överskrida denna verklighet och leva i illusionen om att något annat är sant—vilket är exakt vad vi gör med fiat genom att ständigt låna från framtiden. Detta “abstraherar” ekonomin allt mer över tid och skapar en förvrängd verklighet som belönar fel beteenden, tills vi knappt längre vet vad som är upp eller ner.
Resultatet är en urholkning av demokratiska institutioner världen över, där klyftorna mellan rika och fattiga har ökat, planetens hälsa reducerats till en icke-fråga, och populistiska figurer som Trump och Bannon fyllt det maktvakuum som skapats—vilket bara förvärrar situationen ytterligare.
Bitcoin är således inte bara en teknologisk innovation som kan reduceras till “blockkedjeteknologi”; det representerar ett fundamentalt skifte i hur naturliga incitamentsstrukturer säkerställs. Det är svårt att ens föreställa sig magnituden av de positiva förändringar som denna förvandling kan innebära, vilket cementerar argumentet att en mer legitim användning av energi knappast har existerat.
Därtill, som jag redan påpekat i min förra replik, är det ett faktum att Bitcoin mining i sig självt inte är finansiellt hållbart om inte energikostnaden är nästintill noll—vilket ännu tydligare understryker att mining har en unik och kompletterande roll att spela i den gröna omställningen, som en naturlig subvention för intermittenta förnybara energikällor.
3.) Deflation som en fara
Deflation är i sig inte problemet—problemet är att vårt nuvarande system är fundamentalt inkompatibelt med deflation. Fiatsystemet är beroende av en ständigt växande penningmängd för att möjliggöra betalning av gamla skulder med nya. Om denna skuldexpansion plötsligt avstannar, riskerar systemet att kollapsa under sin egen tyngd, vilket är till den grad som Klas oro är berättigad. Det är också anledningen till att inflation—eller “stimulering av ekonomin”. genom penningexpansion—inte bara tolereras utan aktivt eftersträvas.
Vad som ofta förbises är att detta avslöjar hur destruktivt och ohållbart det nuvarande systemet faktiskt är. Teknologisk utveckling har en naturligt deflationär kraft—priser sjunker när vi blir bättre på att producera varor och tjänster. Men istället för att låta denna naturliga utveckling gynna alla i form utav fallande priser, motverkas den genom konstant penningtryckande. Med AI:s exponentiella tillväxt fördjupas dessutom denna problematik, vilket kommer leda till att makt och pengar i ännu högre grad koncentreras hos en elit.
I en ekonomi som är kompatibel med deflation, som en Bitcoin-ekonomi, skulle deflation inte ses som en fiende utan som en naturlig belöning för ökad produktivitet och därmed bana vägen för ett rättvisare ordning där alla gynnas.
Naturligtvis är detta ingen förändring som sker över en natt—det krävs en “utväxlingsmekanism” för att göra en övergång och ”deleverage” ekonomin. Men istället för att toppstyra och diktera hur mekanism ska fungera, bör individer och företag själva få avgöra vad som fungerar bäst för dem. Stärk konsumentskyddet för individer vid användning av krypto-börser (på lager 3 och 4). Underlätta för företag att använda Bitcoin som en likvid tillgång, vilket på så vis skulle kunna frigöra företag från den konstanta pressen av att expandera sina kassaflöden endast för att hålla takt med penningexpansionen. MicroStrategy i USA är pionjären, flera har tagit efter. Microsoft hade det som talarpunkt på senaste bolagsstämman för mindre än en vecka sedan.
Feedback-loopen kommer att vara positiv och gradvis förvandla vår ekonomi. Den verkliga frågan är alltså inte om vi har råd att gå över till en deflationistisk ekonomi, utan hur länge vi har råd att fortsätta på nuvarande spår.
Historien om Churchills återgång till guldmyntfoten är missvisande. Problemet låg inte i deflationen i sig, utan i att Storbritannien försökte återgå till en artificiellt övervärderad växelkurs, där pundet sattes till ett förkrigstida värde trots att verkligheten hade förändrats pga inflation och skuldsättning. När verkligheten kom ikapp skapade detta en ekonomisk stagnation, inte på grund av guldmyntfoten som sådan, utan för att man hade skjutit på problemet. Att skylla på guldmyntfoten för denna kris är samma logik som att säga att citronvattnet dagen efter sju snapsar är orsaken till huvudvärken—snarare än att inse att det var snapsarna som skapade problemet, och att citronvattnet faktiskt är det bästa alternativet.
4.) FIAT och “våldsmonopol”
Eklund påpekar att fiatvalutor minsann har ett “underliggande värde” eftersom att de backas av ett “våldsmonopol”. Jag är beredd att skaka hand med Klas över denna skarpa observation—det är kanske ett av de starkaste argumenten jag någonsin hört för decentralisering av pengar. Det glädjer mig att Klas, någonstans trots allt, börjar haja grejen.
Nästa steg kanske är att fråga sig om tvång och hot verkligen är de byggstenar vi vill ha för en demokratisk världsekonomisk ordningen?
Dagens fiatvalutor, genom att backas av “våldsmonopol”, upprätthåller en ekonomisk världsordning där det är rationellt att engagera sig i konflikter och krig för att stärka sin dominans. Game theory-logiken är enkel: om inte vi säkrar vår dominans, gör någon annan det.
Bitcoin vänder på denna logik genom att erbjuda en sorts pengar som, oavsett våldskapital, inte kan manipuleras. Vad innebär det? Ju mer fiatvalutor printas, desto mer tappar de i värde relativt Bitcoin. Kort sagt, desto mer alla makthungriga krigsherrar trycker, desto mer underminerar de sin egen förmåga att fortsätta på samma destruktiva väg. Tillslut kommer ingen vilja sälja stridsvagnar eller ammunition för deras urholkade valuta.
Det är lätt att lockas att tro att jag pratar om någon slags naiv idé om “globalism” där vi alla går “hand i hand”. Det vore att missuppfatta både min poäng och framför allt de krafter som är i spel: det handlar i slutändan om att det ligger i allas intresse att interagera med varandra på ett regenerativt sätt. Tragiskt nog har vi blivit så cyniska i dagens värld att vi har programmerats till att tro att motsatsen är naturlagen.
5.) USA:s valutareserv och Donald Trump
Först och främst är det viktigt att understryka att Trumps uttalanden inte är representativa för Bitcoin eller dess icke-homogena förespråkare—han är sannolikt helt främmande för den verkliga värdepropositionen, som jag tidigare har redogjort för. Vad Trumps egentliga plan är, vet han nog knappt själv. Men om vi lägger populistiska utspel åt sidan och fokuserar på sakfrågan, är logiken bakom ett statligt köp av Bitcoin inte svårare att förstå än vid köp av fysiskt guld. Självklart måste digitalt guld, precis som vilket tillgångsslag som helst, köpas till marknadspris—vem skulle acceptera att sälja sina tillgångar under marknadspris?
Klas förundrade sig vidare på Twitter över vad poängen skulle vara med att lägga in “en mer avreglerad BTC i USAs valutareserv”—vilket jag tolkar som att du frågar, “varför inte bara köpa vanligt guld?”. Du verkar utgå från att Bitcoins decentralisering är en svaghet—något som skulle göra det osäkert—när det i själva verket är just det som gör det säkert. Snarare undrar jag vad logiken är med att köpa fysiskt guld, med en årlig inflation på cirka 2% och därmed en halveringstid i köpkraft på ungefär 35 år, när det finns ett digitalt alternativ med 0% och som dessutom har försumbara förvaringskostnader? Det framstår för mig som synnerligen tydligt varför det senare är att föredra.
Vidare är påståendet att Bitcoin skulle “säljas för att betala statsskulden” en förenkling som inte reflekterar hur statliga reservtillgångar traditionellt hanteras. Precis som med guld används dessa tillgångar sällan för att direkt lösa skulder, utan de fungerar som underliggande säkerhet och en källa till förtroende för valutan—även om den inte formellt är “peggad”. I USA:s fall skulle ett innehav av Bitcoin sannolikt innebära att landet kan sälja fler underpresterande obligationer (och andra skuldförbindelser) till omvärlden med stärkt trovärdighet, särskilt till länder som befinner sig i beroendesituationer och som mer eller mindre tvingas köpa dem. Om det är just moralen i detta som Klas ifrågasätter—är jag vara beredd att hålla med. Dock har detta inget med Bitcoin att göra; det är snarare en fortsättning på det välbekanta mönstret där “supermakter” återkommande utnyttjar sin ekonomiska och politiska dominans genom att exportera sin inflation till resten av världen. En symptom av alla de växande fiatskulder som ständigt måste underhållas.
Bitcoin kan snarare bidra till att bryta denna destruktiva cykel: Precis som USA inte kan stoppas från att köpa Bitcoin, kan inte heller de individer som drabbas av USA:s exporterade inflation förhindras från att koppla sig fria från de skuldspiraler som de, ofta mot sin vilja, har blivit en del utav. Bitcoin, med sin icke-diskriminerande natur, fungerar som en unik livboj för dessa utsatta människor och kan därmed avsevärt försvåra “indirekt” ekonomiskt förtryck av detta slag. Det vill säga, till skillnad från hur det alltid har varit, så går detta för första gången “both ways”. Från ett svenskt perspektiv, där vi befinner oss på den “vinnande” sidan av denna ekvation, kan det vara svårt att förstå magnituden av detta, men det förklarar ganska väl varför mottagarna av detta ekonomiska förtryck är bland de regioner där Bitcoin-användandet som valuta ökar som mest.
6.) “Pyramidspel”
Eklunds argumentation förfaller till det retoriska knepet att kalla Bitcoin för ett “pyramidspel”. Detta är inte bara intellektuellt ohederligt, utan får också som effekt att vilseleda läsaren om vad ett pyramidspel faktiskt är—om han nu verkligen menar allvar.
Möjligen syftar Klas på en hypotetisk strategi där USA skulle “dumpa” sina innehav för att betala statsskulden, vilket vi redan har konstaterat inte är särskilt förenligt med verkligheten. Ironiskt nog, även om vi istället följer den mer realistiska vägen där de säljer sina skulder till andra, utgör Eklunds kommentar en välplacerad kritik mot just de mekanismer som är det enda sättet för det nuvarande systemet att överleva ännu en dag:nämligen till bekostnad av någon annan.
För ett pyramidspel är just det—ett centralstyrt och fundamentalt ohållbart system som bygger på att ”locka in fler deltagare” med löftet om ”stora vinster” längre fram. Det vill säga, genom att betala dagens skulder med morgondagens pengar (låter det bekant?). Med viss tvekan om jag ska ta Eklunds uttalande på allvar eller inte, väljer jag att framhålla att finansskurken Bernie Madoff, efter sin arrestering, hävdade att USA:s fiat-ekonomi var just ett enda stort pyramidspel. Då kanske läsaren tänker: ”Och vad har han för trovärdighet egentligen?” Jag vågar hävda att den är ganska hög när det gäller just pyramidspel i alla fall.
Det råder ingen brist på personer som vill framställa Bitcoin som ett nollsummespel där “vinsten för en är förlusten för en annan”. Många frågar sig också: “Kommer inte de som redan är rika i det nuvarande systemet dominera även det nya genom att hålla en oproportionerligt stor andel?”
När Bitcoin har nått en bred adoption kommer många av de som gynnats av det gamla systemet, eller som tog högre risk genom att gå in tidigt, att äga betydande mängder. Men de ställs då inför ett avgörande dilemma: “Vad ska de göra med pengarna?”. Tillgångar som fastigheter, som idag används som värdebevarare, kommer att vara utkonkurrerade av Bitcoin. Spekulation på valutamarknader och i aktiebubblor kommer att drastiskt minska, eftersom att det inflationsdrivna monetära systemet försvinner och tar med sig många av dessa “pengakor”. Politisk lobbying kommer att förflyttas från centrum till periferin, eftersom att möjligheten att trycka pengar för att finansiera kortsiktiga “lösningar”—som i själva verket bara skapar mer problem längre fram—försvinner. Faktum är att allt som kan köpas för pengar gradvis kommer att gå ner i pris relativt en fast valutabas.
Så vilka alternativ återstår? Antingen behåller man sina “coins”, vilket stärker nätverket och ökar köpkraften för alla andra, eller så söker man högre avkastning på annat håll. Här är dock den avgörande skillnaden: I en ekonomi där pengar är deflationära finns bara en väg till högre avkastning—att investera i projekt som skapar långsiktigt, verkligt värde. Detta beror på att långsiktiga (hållbara) kassaflöden naturligt kommer att värderas högre än kortsiktiga (ohållbara), vilket är raka motsatsen till dagens system där kortsiktiga vinster och exploatering premieras. Med andra ord kan vi en gång för alla överge myten om att det skulle vara mer “naturligt” och “lönsamt” att äta fröna versus att så dem i marken—och välkomna den ekonomiska verklighet som sedan länge varit förträngd. Långsiktiga resultatet? En genuint rättvis marknad med mer tillväxt, men framför allt hållbar tillväxt som gynnar alla i form utav lägre priser.
Slutord
Vad som blir överväldigande tydligt när man läser mellan raderna i de funderingar och reserveringar som Eklund lägger fram är en grundläggande oförståelse för hur en ekonomi skulle kunna styras på ett sätt som utgår från medborgarna själva. Han nämner Trump, Churchill och penningpolitiken—figurer och funktioner som stärker en verklighetsbild som i grund och botten bygger på idén om att det enda sättet en ekonomi kan skötas är på samma sätt som en bonde tar hand om sitt boskap.
Men frågan kvarstår: Hur kan en ekonomi någonsin styras effektivt med en ständigt föränderlig måttstock? Det är den centrala frågan som vi aldrig får svar på. Sanningen är att den toppstyrda ekonomi som Klas förespråkar faller på just denna punkt. Det är en sak att vara skeptisk till att Bitcoin idag är en överlägsen värdebevarare på väg att bli en valuta—sådana invändningar kan förändras med nyfikenhet, ökad kunskap och djupare förståelse. Det är något helt annat att inte förstå det grundläggande problemet: det spelar ingen roll hur väl man än vill värna om allas bästa och skapa rättvisa om man saknar en tillförlitlig metod för ekonomisk kalkyl.
Till Klas försvar, och detta är en punkt värd att understryka, har en okorrumperbar monetär standard historiskt sett inte varit mycket mer än en dröm. Så länge det har varit tekniskt möjligt att manipulera eller skapa pengar har det varit ofrånkomligt att vi hamnat i en inflationistisk verklighet. För första gången har mänsklig innovation möjliggjort skapandet av något som inte kan korrumperas.
Under Romartiden späddes metaller ut i mynt, senare skapades papperspengar utan full täckning i guld, och i dag skapas digitala pengar med några knapptryckningar. När tryckandet väl börjar skapas en snöbollseffekt som är nästintill omöjlig att stoppa. Varje regering som efterträder den förra tvingas mer eller mindre fortsätta tryckandet för att undvika systemkollaps. Ekonomiska teorier har därför genom åren konstruerats med en alldeles särskild avsky för deflation för att hantera denna verklighet—vilket i sig själv är förklarligt—till den punkt där inflation anses vara en naturlag som aldrig ifrågasätts.
Men betyder det att historien är dömd att upprepa sig i all evighet? Nej.
För första gången har mänsklig innovation möjliggjort skapandet av något som inte kan korrumperas, och som med naturliga krafter har fått momentum—just eftersom att det representerar en bättre idé. Detta öppnar upp för helt nya tankebanor om hur en ekonomi kan omformas i grunden för att tjäna folket—inte en maktelit. Om jag skulle välja att fultolka Klas, skulle jag säga att det kanske är just denna nya möjlighet som skrämmer honom mest. Men istället väljer jag att snälltolka, eftersom det i sig självt vore omoraliskt av mig att utgå ifrån att han har något annat än goda intentioner: Hans kritik bygger på föreställningar som har varit en verklighet i tusentals år—där pengar alltid har kunnat manipuleras och ekonomisk kontroll genom centralisering därmed alltid har varit en praktisk verklighet att förhålla sig till.
Men för att på riktigt förstå potentialen i Bitcoin måste Klas—liksom andra högst respekterade ekonomer—våga ta ett steg ut ur denna historiska kontext och inse att vi nu står inför ett paradigmskifte. Bitcoin utmanar inte bara det gamla systemets svagheter utan erbjuder en helt ny spelplan, där ekonomisk makt och kontroll inte längre behöver ligga hos en elit—som till olika grader är mån av inte bara deras eget bästa—utan kan fördelas på ett sätt där reglerna är lika för alla.
Det handlar inte om att binärt välja mellan “fiat” eller att “dekonstruera staten”—den dag Trump och Bannon inser att Bitcoin i grunden handlar om att ge tillbaka makten till folket, kommer de båda sätta sina respektive läskedrycker i halsen. Istället handlar det om en tredje väg, som aldrig tidigare har varit möjlig att gå.
Det finns i grunden inget radikalt med det ekonomiska system som egentligen inte handlar om, men däremot möjliggörs av Bitcoin; det framstår bara så i kontrast till vad vi har nu. Om något är det snarare radikalt intuitivt: en möjlighet att säkerställa att den globala ekonomin börjar fungera som den alltid var avsedd att göra—för alla, inklusive planeten.
