Samuel Harjunpää från Finland, grundaren av företaget Xellox, var en av talarna under Bitcoinföreningens symposium på Medelhavsmuseet i Stockholm.
Hans presentation handlade om vad det innebär att äga bitcoin med särskild fokus på självförvaring, privata nycklar och skillnaden mellan att kontrollera sina tillgångar själv och att förlita sig på en tredje part.
Tre former av ägande
Samuel delade upp bitcoinägande i tre kategorier: fysiskt, kontraktuellt och informationsbaserat ägande.
Kontraktuellt ägande är vanligare och uppstår när bitcoin hålls via en börs, plattform eller annan mellanhand. Då ser användaren sitt saldo och har exponering mot bitcoinpriset, men kontrollerar inte själv de privata nycklarna. I stället bygger ägandet på ett löfte från aktören om att tillgångarna kan tas ut vid behov.
Med fysiskt ägande menade han att nyckeln till ens bitcoin finns i någon form av fysisk bärare. Det kan till exempel vara ett papper eller en metallbricka där den privata nyckeln eller seed phrase är lagrad. Själva bitcoinen finns inte i föremålet, utan på blockkedjan. Det fysiska föremålet innehåller bara informationen som gör det möjligt att komma åt och flytta den.
Den tredje kategorin är informationsbaserat ägande som han betonade mest. Det innebär att användaren själv kontrollerar den information som krävs för att flytta bitcoin i nätverket. Det viktiga är alltså inte vilket föremål informationen finns på utan vem som faktiskt har kontroll över den privata nyckeln.
Skillnaden mellan det fysiska och informationsbaserade ägandet är att det fysiska ägandet handlar om hur nyckeln är lagrad medan informationsbaserat ägande handlar om vem som faktiskt kontrollerar nyckeln.
Ett papper eller en metallbricka kan bära nyckeln men det är inte själva föremålet som ger ägandet. Om någon annan har kopierat seed phrase, fotograferat pappret eller fått tillgång till samma privata nyckel kan den personen också flytta bitcoinen. Då räcker det inte att användaren fortfarande har det fysiska föremålet kvar.
Privata nycklar i centrum
I presentationen blev skillnaden mellan exponering och kontroll central. Den som har bitcoin på en plattform kan ha ekonomisk exponering mot priset men har inte samma kontroll som den som själv håller sina nycklar.
För Harjunpää ligger detta nära en av Bitcoins grundidéer som är att användaren själv ska kunna kontrollera sina tillgångar utan att behöva lita på en central aktör.
En återkommande poäng var relationen mellan frihet och ansvar. Han varnade för att användare kan ge upp viktig kontroll för att få en enklare lösning som verkar tryggare.
Säkerhet, frihet och ansvar
Samtidigt innebär enligt Samuel självförvaring ett större ansvar. Den som själv kontrollerar sina privata nycklar måste också förstå hur de ska skyddas.
Förlorade nycklar, felaktiga överföringar eller bristande säkerhet kan leda till att tillgångarna inte går att återställa.
Hans presentation visade därför att ägande av bitcoin handlar om medvetna säkerhetsval.
Fokus på självförvaring
Sammantaget placerade Harjunpää självförvaring i centrum för diskussionen och visade att frågan inte bara är om någon har köpt bitcoin utan hur tillgången hålls och vem som faktiskt har möjlighet att flytta den.
Att låta en tredje part hålla bitcoin kan minska det personliga ansvaret men innebär samtidigt att användaren blir beroende av att den aktören fungerar som den ska.
Budskapet var tydligt om att ägandet av bitcoin blir mest konkret när användaren själv kontrollerar den information som krävs för att använda nätverket.
