Under de senaste fem åren har penningtvätt varit ett återkommande argument i debatten om kryptovalutor.
Samtidigt visar en närmare granskning att proportionerna ofta missförstås.
Globalt uppskattar FN att svarta pengar tvättas motsvarande 2–5 procent av världens BNP årligen.
Det motsvarar ett värde på hundratals miljarder dollar.
Dessa flöden sker huvudsakligen via banker, skalföretag, fastighetsaffärer och kontantintensiva verksamheter, ofta i dollar och euro.
Situationen rörande kryptovalutor
Kryptovalutor har samtidigt använts i ransomware, bedrägerier och för att kringgå sanktioner.
Analysföretag har under perioden 2020–2025 identifierat olagliga kryptotransaktioner för flertalet miljarder dollar i olagliga kryptotransaktioner.
Men i relation till den totala kryptovolymen har andelen olaglig aktivitet i regel legat under 1 %.
Dessutom är blockkedjor publika och spårbara, vilket gjort det möjligt för myndigheter att frysa och återta betydande summor, något som är svårare i kontant- och offshorebaserade system.
Nya krav och regler
En tydlig trend de senaste åren är att regulatoriska ramverk har skärpts.
Kundkännedomskrav, sanktionslistor och internationellt samarbete har ökat både inom traditionell bankverksamhet och inom kryptosektorn.
Samtidigt har flera stora banker under perioden bötfällts för brister i sina penningtvättskontroller.
För investerare är det viktigt att veta att krypto är inte fritt från kriminalitet men det är heller inte unikt i det avseendet.
Rubriker kan vara dramatiska. Kapitalflöden följer däremot proportioner och struktur. Det är där investerare bör rikta sitt fokus.
Den avgörande frågan är hur transparens, teknik och reglering utvecklas framåt.
I takt med att marknaden professionaliseras minskar risken att myter om kriminalitet blir mer drivande för politiska beslut.
