Skillnaden på en ICO och en STO
Enkelt förklarat kan man säga att en ICO är när en ny kryptovaluta, ofta en så kallad funktionstoken (utility token), skapas och säljs till människor i syfte att samla in pengar till ett företag. De token som säljs används inte sällan sedan som betalmedel eller ger användaren tillgång till den blockkedjebaserade plattformen eller applikationen som företaget har skapat.
En STO liknar en ICO men lägger i stället ut så kallade tillgångstokens (security tokens) till försäljning direkt på till exempel en kryptobörs. En tillgångstoken kan vara en andel i till exempel en fysisk tillgång eller ett företag. Den kan även ge rätt till utdelning från företagets vinster, vilket också gjort att den i flera länder är långt mer reglerad.
STO specifikt utformad
Enligt undersökningen är tanken bakom en ICO att den ska vara värdeskapande för de som köper den nya kryptovalutan. De som äger så kallade funktionstokens från en ICO har rätt att konsumera produkter och tjänster kopplade till ICO:n, men dessa tokens kan inte ses som en ”finansieringsmekanism”.
Det kan däremot STO:er, menar man i undersökningen.
”Tokens som ges ut i en STO är investeringsprodukter som vanligtvis ger kassaflödesrättigheter till investerare och i vissa fall också rösträtt. En STO är alltså specifikt utformad för att finansiera nystartade företag, medan en ICO syftar till att finansiera en organisation men inte inkluderar dess finansiering”, skriver personerna bakom undersökningen, enligt Cointelegraph.