Kryptodjungeln är som bekant snårig även för en tekniskt insatt person, så det är inte konstigt om vanligt folk känner att tröskeln in är lite väl hög. För den som får upp intresset för bitcoin och upptäcker att det finns tusentals andra kryptovalutor är det lätt att känna sig än mer rådvill.
Förhoppningsvis lägger sig förvirringen något efter att du har läst denna kortfattade guide. Märk väl att kryptorelaterade termer ofta saknar fullständiga definitioner, vilket gör gränsdragningar och definitioner svåra.
Efter bitcoins intåg har otaliga andra kryptovalutor sett dagens ljus i en rasande fart och även om de flesta till stor del liknar varandra är det ett antal ytterligheter som skiljer dem åt. Detta gör spännvidden vad gäller kryptovalutornas syfte och funktion otroligt bred.
Värdeöverföring eller funktion?
Den kanske främsta vattendelaren består i huruvida kryptovalutans syfte är värdeöverföring (medium of exchange) eller funktion (utility). Syftet med bitcoin är förstås, liksom med konventionella valutor, värdeöverföring. Men även den värdebevarande effekten är av betydelse och den begränsade tillgången innebär snarast deflation, till skillnad från konventionella valutor som ju finns i obegränsad mängd.
Uttryck som ”funktionstoken”, eller på engelska ”utility coin”, innebär i stället att valutan främst är tänkt att användas för en viss funktion och kan ofta föreställas som en pollett för en tjänst eller vara som utfärdaren avser att erbjuda.
Exempelvis binance coin, som kryptobörsen Binance utfärdar, kan sägas vara just en utility coin då den ger innehavaren rabatter på deras börs.
Decentralisering eller inte?
Kryptoförespråkare nämner ofta decentralisering som en stor fördel med många kryptovalutor. Klart är att centralisering, som hittills har varit normen, innebär risker i och med att både data och makt är koncentrerad till en plats. Dessutom innebär detta en motpartsrisk i och med att man är underkastad utfärdarens godtycke.
Decentraliserade valutor, som bitcoin, styrs å sin sida inte av en enskild aktör utan genom konsensus hos de drivande aktörerna. Det innebär att man inom gruppen kommer överens och beslutar över utvecklingen genom majoritetsbeslut.
Detta är dock tidsödande och gör att det ofta är svårt att fatta avgörande beslut, vilket centraliserade kryptovalutor inte lider av då en viss aktör ofta har full kontroll över antal coins och hur dessa skapas och fördelas.
Hur skapas och drivs bitcoin?
De flesta har vid det här laget hört talas om mining, vilket är det sätt som bland annat bitcoin drivs av och skapas genom. Detta tillvägagångssätt kallas ”proof of work” (PoW) och innebär att man, genom att ”minea”, investerar tid och energi för att på så sätt skapa nya coins och få makt i beslutsfattandet.
Tid och energi går inte att hacka sig till så denna metod anses fungera som ett effektivt skydd mot detta. Samtidigt kräver detta god tillgång till utrustning och energi, vilket är kostsamt.
Tillvägagångssättet ”proof of stake” (PoS) kräver i stället för tid och energi en insats i form av kryptovalutan i fråga. Denna ger sedan, likt a-aktier i ett företag, rösträtt i beslutsfattandet i förhållande till hur många mynt som innehas. Med andra ord krävs ingen särskild utrustning eller prestation utan allt bygger på hur stor din insats (”stake”) är.
Fler metoder på gång
Utöver dessa metoder arbetas ständigt nya sätt fram, varav den kanske senaste kallas ”proof of space”. Där baseras maktfördelningen på hur stort utrymme (”space”) man upplåter för plattformen.
Exempelvis kan det handla om datalagring och att man får mer makt ju mer hårddiskutrymme man upplåter för andra att lagra data i.
