I fredags träffades finansministrarna från EU:s medlemsländer för att diskutera hur man ska kunna skärpa lagstiftningen mot penningtvätt ytterligare. Ett av målen var att fortsätta arbetet mot att ta fram ett nytt förhållningssätt i frågan om bitcoin och andra kryptovalutor. Sedan tidigare har flera medlemsländer uttryckt sig negativt om Facebooks nya kryptovaluta libra, men nu talas det om kryptovalutor i breda termer.
Primärt handlar det om att stoppa penningtvätt och finansiering av terrorism, men också om att behålla kontrollen över de finansiella systemen, något Sveriges finansminister Magdalena Andersson uttalade sig om efter mötet.
Vi har redan hårda regler
Men redan i dag finns det hårda regler och lagar som syftar till att förhindra penningtvätt – jag har själv satt mig in i dessa i detalj sedan vi började arbetet med att starta upp Sveriges första renodlade kryptobörs, Trijo.
Många av er som läser detta har säkert stenkoll på reglerna redan, men i grunden handlar det om att företag som på något sätt arbetar med att hantera transaktioner dels måste ansöka om en registrering eller en licens, men också att man som exempelvis kryptobörs eller betalningsförmedlare är skyldig att ha koll på vem det är som genomför en viss transaktion eller ett visst köp. Det är det som brukar kallas för Know Your Customer, eller KYC, och vanligtvis innebär det att man som kund avkrävs att styrka sin identitet på mer eller mindre avancerade sätt.
Här i Sverige har vi turligt nog lösningar som mobilt bankID som anses vara en tillräckligt säker legitimeringsmetod, men i många andra länder måste man fortfarande ta en selfie där man håller upp sitt ID-kort, ha ett kort videosamtal med en kundtjänstperson eller i värsta fall fysiskt besöka ett kontor för att identifiera sig.
Ansvaret läggs på företagen
Som företag är man också skyldig att ha en intern policy med tydliga riktlinjer för hur man ska upptäcka och motverka penningtvätt, till exempel genom att rapportera misstänkt beteende till myndigheterna.
Reglerna är skrivna medvetet luddigt, för att lägga över ansvaret på företaget som behandlar transaktioner eller säljer kryptovalutor. Syftet är helt enkelt att undvika gråzoner och att uppmuntra företag att hellre ta det säkra före det osäkra. Det är inte helt osannolikt att det är därför anställda hos Swedbank nu, efter penningtvättsskandalerna som avslöjades av Uppdrag Granskning tidigare, vittnar om att Swedbank blivit i det närmaste paranoida och lägger all tid, alla resurser och all energi på att stoppa penningtvätt.
Det är heller inte orimligt att anta att det är därför flera stora banker har börjat stoppa inkommande och utgående transaktioner från utländska kryptobörser. Man är helt enkelt livrädda för att råka göra fel och sedan åka dit för det. Då är det enklare att sätta upp oresonligt hårda regler som drabbar kryptosugna kunder.
Och det är precis detta jag oroar mig för mest just nu när EU ska sätta upp nya och hårdare regler för att förhindra just penningtvätt. Det är redan i dag svårt att som kryptoföretag följa de lagar och regler som finns, även om det går så länge man är beredd att betala för det – både i rena pengar och i fråga om användarvänlighet.
Men vad händer om reglerna skärps ytterligare? Vad händer om bitcoin och andra kryptovalutor börjar ses som ett extra riskfyllt område? Kommer till exempel kryptobörsverksamhet bli i det närmaste omöjlig att bedriva på ett sätt som blidkar EU och i synnerhet bankerna?
Redan i dag nekas kryptoföretag att öppna bankkonton i det närmaste slentrianmässigt. Det görs ingen direkt individuell prövning av vad man ägnar sig åt eller hur man agerar för att följa lagar och regler – oftast blir det blankt nej så fort ”bitcoin”, ”blockchain” eller ”kryptovalutor” ens nämns.
Vi kan vara på väg in i en ond cirkel av förbud
Jag tror att det finns en överhängande risk att hårdare EU-regler leder in i en ond cirkel av förbud och nervositet kring allt vad kryptovalutor heter.
Men, kanske någon invänder: bitcoin och kryptovalutor är ju i grunden designade för att inte kunna stoppas eller förbjudas. Du behöver ingen central part för att hantera transaktioner, och om bankerna inte vill ha dig som kund är det väl bara att bli sin egen bank? Jag tror tyvärr inte det.
Redan i dag används framför allt bitcoin, i egenskap av att vara den största och mest etablerade kryptovalutan, till att köpa och sälja olika typer av olagligheter på exempelvis darknet. Det behovet lär inte försvinna i första taget, och även om det inte är praktiskt möjligt att kontrollera bitcointransaktioner direkt, är det fullt möjligt att stoppa vanliga människor från att köpa kryptovalutor.
De allra flesta vanliga människor kommer nämligen inte orka krångla med avancerade och anonyma metoder för att komma runt det faktum att det inte längre finns enkla, lagliga och smidiga sätt att köpa bitcoin. I stället låter man bli helt och hållet, och kvar blir då de användarna som vill ägna sig åt olagligheter, vilket i sin tur ger ytterligare ammunition åt de som vill stoppa användningen av kryptovalutor helt och hållet: de används ju ändå bara av kriminella personer i olagliga syften. Och så är den onda cirkeln sluten.
Men vem lobbar för bitcoin i EU?
Det återstår så klart att se vad EU bestämmer sig för, och visst finns det en chans att de liberala krafterna i unionen driver på för tydligare men inte nödvändigtvis hårdare regler. Det finns dock en överhängande risk att rädsla och okunskap segrar även den här gången, som så många gånger förr. För om man inte riktigt förstår sig på någonting är det alltid lättare att dra i handbromsen än att försöka lära sig.
Kryptovalutebranschen är fortfarande väldigt ung och omogen. Hade ett liknande hot riktats mot någon annan mer mogen bransch hade man sannolikt gått ihop för att gemensamt satsa energi och pengar på att informera och lobba för varför den väg EU gett sig in på är olycklig. Och kanske hade man kunnat förhindra en katastrof.
Enligt den lobbyinggranskande organisationen Corporate Europe Observatory finns det runt 30 000 lobbyister i Bryssel som försöker påverka de 751 parlamentarikerna i EU. Det är en betydande del av hur beslut stöts, blöts och bestäms i parlamentet. Antalet som lobbar för kryptovalutors fortsatta existens går förmodligen att räkna på en hand, om det ens finns någon alls, så just nu ligger hela vår branschs öde i parlamentarikernas händer.
Eller ja, kanske ligger det snarare i banklobbyisternas händer – dessa finns det nämligen mängder av – frågan är bara om de är positivt eller negativt inställda till kryptovalutor. Vågar vi verkligen sitta tysta och hålla tummarna för att de är positiva?
EU-parlamentarikerna sitter där de sitter för att vi har röstat in dem där. Det minsta vi kan begära av dem är att de lyssnar på oss och i alla fall förstår vad det är de fattar beslut om, så om du vill göra en liten men viktig skillnad kan du börja med att kontakta dem och berätta hur du känner.
Här kan du ladda ner en lista med alla meljadresser till alla EU-parlamentariker – släng iväg ett mejl, vettja!
Totte Löfström,
Vd för Trijo och Trijo News
—
